Att vara kärlek?

Häromdagen satt jag och sorterade lite bilder från digitalkameran på hårddisken, väldigt många av dem var tagna på KU-läger, konfirmandläger och liknande. Mycket gamla minnen dök upp; de flesta positiva och trevliga, men även sådana delar av livet som man delvis saknar, eller helt enkelt önskar att man aldrig hade varit med om.

Vissa av er som kände mig för några år sedan vet att jag hamnade i en rejäl kris sommaren 2006 (skriv inget om det i kommentarerna är ni snälla, detta inlägget handlar bara om min egen upplevelse och är inte till för att ”hänga ut” någon annan!), tillvaron kändes oerhört mörk och dyster under en lång period för att sedan sakta men säkert förbättras, och idag kan jag se hur mycket starkare jag blev av hela historien. Gud visade mig vikten av att förlåta och gå vidare för att själv kunna må bra, och jag fick steg för steg träna på att släppa bitterheten och ilskan över det som hade brutit ner mig.

Och varje gång som jag blir påmind om sådana kapitel av tillvaron så påminns jag också om hur fantastisk Gud är! Hur han kan använda våra negativa erfarenheter till att stärka oss, till att låta oss växa och utvecklas som människor och som avbilder av Honom! Visst är det mycket jag ångrar, saker som jag borde ha hanterat bättre, människor som jag kanske har sårat på vägen utan att förstå det förrän efteråt, men det är ju faktiskt just så som livet fungerar! Trial-and-error, learning-by-doing, att lära av sina egna och andras misstag för att bättre kunna spela spelet i nästa omgång.

Här kommer en liten låt av DiLeva som jag tycker säger väldigt mycket, även om jag oftast inte håller med honom om allt annat. Att vara kärleksfull handlar inte om att vara felfri eller perfekt, utan om att försöka så gott man kan. Hittills finns det bara en enda person som har lyckats leva ett helt liv utan synd, och han hade ju lite försprång genom att dessutom vara 100% Gud. Den nivån kommer vi aldrig att komma upp till, och just därför blev han tvungen att dö för våra synder (jag snackar alltså inte om DiLeva nu utan om Jesus). Ta vara på den vetskapen och glöm inte att också förlåta dig själv varje dag, för allt som gått fel. För allt du inte kan, och för allt du inte är.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s